80-talstema: 1983

Det är knappt man minns det nu längre. Hur det var när musik inte fanns i överflöd.
Jag brukade gå till stadsbiblioteket och lyssna på musik. Man valde bland skivomslagen och gav dem till personalen bakom disken. Först vill jag lyssna på den HÄR, sedan DENNA och sist DEN HÄR.
Sedan satt jag där och lyssnade och tänkte aldrig en enda gång att jag skulle köpa skivorna, eftersom det ju inte gick att äga all musik man ville ha. Det var alldeles för dyrt.

1983 började jag att jobba varje onsdag efter skolan. Jag delade ut en gratistidning som Arbetet gav ut och som innehåll allt featurematerial från veckan. Ganska smart sätt att fixa mer annonspengar, får man nog säga. Alla mina pengar som jag tjänade gick till skivor och musikinstrument.
Eftersom Arbetet var Arbetet, var lönen fantastiskt bra. En socialdemokratisk tidning vid den här tiden hade nämligen inga som helst ambitioner att utnyttja sin arbetskraft. Åtminstone inte tidningsutdelarna. Faktum är att jag tjänade betydligt mer i timmen på att dela ut tidningar för Arbetet 1983 än vad jag gör när jag skriver frilansartiklar för landsortspressen i dag. Och när det var jul skickade Arbetet en fin julklapp och tackade för året som gått.

Mitt område var studentkvarteren. Jag passerade AF, Kalmar nation, Malmö nation, Lunds nation och alla små fina gathus däremellan. Rundan tog mellan en och två timmar, beroende på hur noggrann jag var. Jag fick betalt för tre.
Från studentrummen dånade musiken. En gång blev jag ståendes på gatan bakom Östgöta nation och hörde hela U2:s War, som precis hade släppts, men som ingen av mina vänner hade köpt ännu.
Jag berättade det i skolan dagen efter: jag har hört den. Vardå? undrade mina vänner. På gatan utanför Östgöta. 40 minuter på en trottoar.
Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag skulle bli student och ligga i sängen i mitt studentrum och lyssna på skivor hela dagarna. Istället för att dela ut tidningar. Istället för att ha matte och fysik.

Sett ur dagens ögon var 80-talet ett närmast censurerat mediesamhälle. Två tv-kanaler, tre radiokanaler. Det gick liksom inte bara att slå på och förvänta sig musik.
1982 fick Lund tillstånd att börja sända närradio, som ett led i något slags nationellt test. Var vi verkligen mogna för detta i Sverige? Det skulle dröja nästan 20 år innan radion släpptes helt fri.
Lundastudenternas LSAF blev alltså den första kanalen som man kunde lyssna på som strömusikradio. Skillnaden mot P3 var enorm. Också i låtvalet.
För att få veta något om ny musik hängde vi annars på bibblan, gick runt i skivaffärerna och läste Schlager. Om och om igen.
Det finns nog inte en enda artist på den här listan som jag inte hade läst en artikel om i Schlager innan jag hörde skivan. Det fanns alltså ett tidsgap mellan journalistiken och musiken som spelade roll för både texterna och skivorna. Numera är det ofta tvärtom: musikjournalistiken publiceras i ett läge där lyssnaren ofta har haft möjlighet att höra skivorna samma sekund som de släpps. Inte så märkligt om dagens publik inte lusläser texterna på samma sätt som vi gjorde med Schlager.

Jag har försökt göra en lista som bygger på den musik som jag verkligen lyssnade på, mina favoriter från 1983, skivor som också släpptes samma år. I efterhand är det lätt att sortera bort sådant som inte riktigt överlevde tiden. Jag har gjort mitt bästa för att låta bli. Det här är vad som fanns i min vita och mycket dåliga Walkmankopia Tristar när jag cyklade till skolan. Fast allt gick långsammare då, eftersom hastigheten i den var kass.

Jag klippte mig förresten själv dagen innan skolfotot ovan. Good thinking, Batman.

Lyssna på låtarna här

• Aztec Camera

• New Order

• The Police

• Echo & The Bunnymen

• U2

• The Waterboys

• Imperiet

• The Alarm

• Talking Heads

• Neil Young

• The Style Council

• Elvis Costello

• Lolita Pop

• Ratata

• Reeperbahn

• Pretenders

• David Bowie

• Cocteau Twins

• The The

• Big Country

6 reaktioner till “80-talstema: 1983”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.