Bäst 2010, hemma hos Anders

Det är rätt mycket begärt av någon att utvecklas som musiker och samtidigt gång på gång ha något väsentligt att säga både om samtiden och den egna åldern.
Hur många klarar av det?

För mig är Tracey Thorns ”Love and its opposite” utan tvivel årets platta. Det är överhuvudtaget svårt att säga någon annan som i dag lyckas med en liknande prestation. Efter 25 års produktion känns det plötsligt som om hon fortfarande bara står i början av sin karriär och lätt skulle kunna fortsätta att vara relevant i 25 år till. Det är ganska enastående.

Love and its opposite träffar medelålderslivet som en smäll på näsan och innehåller så mycket fina textrader att man vill brodera dem på bonader och hänga upp på väggarna.
Och det är inte bara för att Jens Lekman nämns i ”Oh! the Divorces” som man får en känsla av svensk socialrealism från 70-talet. Hela skivan är full av avskalade och gripande vardagsbilder. Inget är längre tillkrånglat eller låtsas-smart, allt är enkelt, rent och obarmhärtigt uppriktigt.

Efter en start där de tre första låtarna avhandlat skilsmässor i bekantskapen, tonårsdrömmar och svårigheterna med att uppfostra pubertetsbarn är man antingen djupt omskakad eller under 40.

”Oh Jens, Oh Jens / Your songs seem to look through a different lens / You’re still so young, loving’s just as easy as it’s begun / Now there’s kids to tend, the legal biz / And custody / And oh, the divorces!” (Oh! the divorces)

”I was a romantic kid, I found myself a torch and a book and I hid / And nothing ever scared me like a wedding did / And I filled my head with so much shit / And I dreamed and I dreamed of it, of love and its opposite” (Long white dress)

”And either way some of these days, we’re gonna have to tough it out / You turn the music up, I try to think before I shout /…/ You ask me what’s going on / Why do I feel this way? / I can only shake my head / `Hormones babe´ I say / Yours are just kicking in, mine are just checking out” (Hormones)

När jag suttit och satt samman den här listan har jag gång på gång slagits av vilket bra musikår det varit för min del. Det finns så många låtar här som jag vill spela högt för världen. Ett extra litet plus för några av de mer kontemplativa inspelningar som jag upptäckt för under 2010: Max Richter (vars remix av Dina Washington är helt fantastisk – hör originalet och jämför), Sylvain Chauveau (som jag skrivit massor med texter till) och Goldmund (som har gjort flera jättefina skivor).

Och även om jag slutar listan med Springsteens återbesök i 1978, så känns det passande att sluta det här inlägget med ett citat från Docenternas strålande comeback-singel:

”Fred på jorden har vi inte / Och vi lever med mörkret inom oss / Men du och jag / Vi ser rätt bra ut tillsammans”

Gott nytt år!

Lyssna på låtarna i Spotify.

Tracey Thorn
The National
Magic Kids
Jenny And Johnny
We Are Scientists
Two Door Cinema Club
Justin Currie
Seth Swirsky
Teenage Fanclub
Suzanne Vega
Stacey Kent
Dinah Washington/Max Richter
Sylvain Chauveau
Eliza Doolittle
Shout Out Louds
Gorillaz
Goldmund
Broadcast 2000
Dale Earnhardt Jr.
Hansson de Wolfe United
Edwyn Collins
Docenterna
Vampire Weekend
Neil Young
Hot Chip
Groove Armada
Robyn
LCD Soundsystem
Mose Allison
Bruce Springsteen

2 reaktioner till “Bäst 2010, hemma hos Anders”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.