20 låtar som präglat mig
Det man lyssnar på som tonåring kommer man att lyssna på hela livet. Jag tror det. Tonårslyssningen präglar musiksmaken för alltid. Jag var ganska sen att engagera mig i musik. Det var inget som direkt uppmuntrades i mitt hem. Ironiskt nog var mina föräldrar musiklärare, men det hjälpte föga då hemmet samtidigt var strängt religiöst och den musik som ansågs rumsren var i princip klassisk musik och ”kristen musik”.
Jag lyssnade mycket på klassisk musik. Jag älskade Mozart, Beethoven, Stravinskij, Bach och Grieg. Helt övertygad om att de präglat och påverkat mig. Ändå är jag osäker på om det är Beethoven jag kommer att välja när sitter på hemmet. Troligare är att jag kommer att vilja lyssna på Kraftwerk, eller David Bowie.
Åh Bowie.
Jag minns sommaren 1988. Radioprogrammet Metropol hade tema 70-tal, och flera lördagar i rad – jag tror det var lördagar, jag kan minnas fel – spelade de 70-talets 100 bästa låtar. Det var sommaren då jag flyttat in till stan, från pappa. Jag hade slutat skolan, skulle börja jobba till hösten och livet lekte. Pappa kunde inte längre bestämma över mig, inte över vilka jag umgicks med, och definitivt inte över vilken musik jag lyssnade till. Så jag spelade in hundralistan, lyssnade om och om igen, försökte komma ikapp. Gissningsvis var det samma låtar som mina jämnåriga växt upp med. Fått höra hemma, av sina föräldrar, som små. När jag fick höra på Jan Sparring och Einar Ekberg, Psalmer och Månskenssonaten.
Därefter började jag köpa skivor. Pratade med andra, gick på konserter och fick mina första stora musikaliska upplevelser. När jag lyssnat in mig på sextiotalet och sjuttiotalet var det dags för nutiden, som var 80-talet.
Det var på den tiden när det fanns några få stora genres. Åtminstone i Sundsvall var man synthare eller hårdrockare, om man inte lyssnade på pop. Och vanlig rock. Till popen hörde Michael Jackson och Madonna. I mina kretsar ansågs det lite fult att gilla pop. Men jag hörde det ändå. Jag lutade över åt synthen, men hade många kompisar som var vad som då kallades svartrockare, eller depprockare. Sedemera kom jag att jobba på Pipeline, som då gick under benämningen ”Sundsvalls enda rockklubb”. Ett ställe som var indie. Som arrangerade konserter med mindre, okända band. Där udda människor hängde, förenade i att vara udda men på olika sätt. Jag hittade hem.
Min musiksmak fortsatte att spreta. Än idag kan jag bli lika förtjust över en svensk visa som av tysk synth, det enda jag egentligen har svårt för är olika former av metal. Vilket kanske inte är så förvånande, om man kikar på de 20 låtar jag valt ut, som jag tror präglat min musiksmak för resten av livet. 20 låtar som jag lyssnade mycket på i tonåren, och som jag gärna lyssnar på än idag.
Thanks for Nothing
- Funker Vogt Thanks For Nothing (Controlled Fusion Mix)
- Cobalt 60 You Are
- Mesh Crisis
- Killing Joke The Hum
- Die Krupps The Machineries Of Joy
- Front 242 Work 242
- God Module The Ones We Love (The Parallel Project Mix)
- D.A.F. Kebabträume
- Covenant Afterhours
- Depeche Mode Fly On The Windscreen (Final)
- Einstürzende Neubauten Querulanten
- Front 242 Least Inkling
- Nitzer Ebb Godhead
90-talstema: 1993
1993 var året då jag förlovade mig, flyttade in i en mysig vindsvåning med min tilltänkte, gifte mig, och blev gravid med mitt andra barn. Hon som kom att få sitt namn från en artist som gjorde sin solodebut just 1993. Ett album som spelades flitigt hemma i vår lägenhet, och som jag fortfarande lyssnar på då och då.
1993 var också ett år då man (eller åtminstone jag) tittade en hel del på MTV. Och inte bara jag, utan även sonen som då var två år gammal. Han föll för Pet Shop Boys och lärde sig snabbt att identifiera dem. Inte bara deras färgglada uppenbarelser på MTV, utan även soundet. Så fort en låt av Pet Shop Boys spelades i radio pep han ”petshopboys!” I julklapp det året fick han albumet Very.
Jag har aldrig gillat U2 särskilt, men av någon outgrundlig anledning köpte jag och lyssnade en hel del på Zooropa. Kanske för att jag alltid gillat The Edge lite mer än jag gillat Bono.
Men albumet of the year 1993, åtminstone för mig, var Depeche Modes Songs of Faith and Devotion. Kanske för att det kom att bli ”vår skiva”. Den vi ständigt återkom till genom hela vår stormiga relation.
Som av en händelse gjorde Mazzy Star låten Fade into you samma år. En låt som jag hörde första gången långt senare, och som kom att symbolisera min skilsmässa på det mest smärtsamma vis. Nu har jag dock kommit över det och kan lyssna och gilla, utan att få ont i magen.
Här är min lista. 1993. Håll tillgodo.
90-talstema: 1990
Efter att ha upptäckt synten några år tidigare var det 1990 som jag började djupdyka i genren riktigt ordentligt, och 1990 var ett riktigt bra synt-år! Jag började hänga på Stadt Hamburg i Malmö och fick bland andra se Front Line Assembly där, Bill Leeb frågade mig var man fixade knark i Malmö och Johan 16 år gammal hade såklart ingen aning. Jag åkte till Valby hallen i Danmark och såg Depeche Mode för första gången på deras World Violation tour och såg senare Front 242 på Mejeriet i Lund. Jag köpte min första Nitzer ebb-platta vilket resulterade i att min kära mor var helt övertydad om att jag börjat knarka. Jag minns också tydligt en sen kväll med MTVs 120 Minutes när jag fick syn på Nine Inch Nails ”Head like a hole” och har varit helt såld på allt som Trent Reznor rört vid sedan dess. Jag fick på gymnasiet också kontakt med andra som gillade samma musik som mig, vilket var en ganska ny upplevelse och de introducerade mig för Ministry och Skinny Puppy.
Nu när jag ser tillbaks på 1990 och den musik som kom då och vad jag lyssnade på kan jag konstatera att det är nog framförallt 1990 som har definierat all musik jag har konsumerat under de följande 20 åren.
Spridd för vinden
Min höstlista blev inte mer samlad än så här.
Det är som att försöka ha en frisyr i Helsingborg på hösten.
kstat#5
I dag presenterar vi en gästlista av Bobo Wieland.
- Blonde Redhead Spring And By Summer Fall
- Blue Oyster Cult (Don’t Fear) The Reaper
- The Cure Doing The Unstuck
- Depeche Mode New Life
- The Cure Jumping Someone Else’s Train
- The Police King Of Pain
- Squarepusher Plotinus
- Vector Lovers Far Side Of The Tracks
- Sébastien Tellier Clair De Lune
- Nathan Fake The Sky Was Pink (MARTINEZ Remix)
- Ellen Allien Way Out
- Nilla Nielsen Just Dance
- Lisa Ekdahl Give Me That Slow Knowing Smile
- Astrud Gilberto The Gentle Rain (RJD2 Remix)
- Blonde Redhead SW
- Radiohead Idioteque
- Alter Ego Fuckingham Palace (Modeselektor Remix)
- Simian Mobile Disco Tits & Acid
- Lawrence Wasting A Fall (Edit)
- Technasia External (Remix)
- Luke Vibert A Fine Line
- Luke Vibert Dive And Lie Wrecked
- Thermostatic So Close So Near
- CJ Bolland Mole Patrol
- Mouse On Mars Kanu
- Slagsmålsklubben The Wold Welcomes Fame
- Solvent A Panel Of Experts (Lowfish Remix)
- Muse Resistance
- Console My Dog Eats Beats
- Slagsmålsklubben Speedboats
- Vector Lovers Arrival, Metropolis
- U-Ziq Goodbye, Goodbye
SSWC, en försmak
Under Sweden Social Web Camp kommer bland andra jag, Jonk, att spela musik i ladan. Här kommer ett litet smakprov av vad ni kan förvänta er att svänga era lurviga till när jag spelar. Komplett spellista kommer efter SSWC.
Depeche Mode -1
- Excerpt From: My Secret Garden
- Pimpf
- Junior Painkiller
- It Doesn’t Matter Two (Instrumental)
- The Great Outdoors
- Jazz Thieves
- Agent Orange
- Enjoy The Silence (Timo Maas Instrumental)
- Oberkorn (It’s A Small Town) (Development Mix)
- Big Muff
- Uselink
- Any Second Now
- Precious (Sasha’s Gargantuan Instrumental Mix)
- Easy Tiger
- Lovetheme
- John The Revelator (UNKLE Instrumental)
- Stjarna
- Suffer Well (M83 Instrumental)
- Introspectre
- Sonata No.14 In C#m (Moonlight Sonata)
- Spacewalker
- Oberkorn (It’s A Small Town)
Tack för inspirationen David Stark.
1992 enligt mymlan
Eftersom Pelle, Anders och Kal gjort listor som berättar vad de lyssnade på 1992 ville inte jag vara sämre.
Men när jag satte igång visade det sig att 1992 är som ett svart hål i min musiklyssning. Det jag hade för mig att jag lyssnade på då visade sig inte sällan vara gjort 1993 eller i vissa fall 1994. Minnet sviker alltså.
Min lista blev därför inte strikt 1992, däremot är det musik som säger en del om ungefär vad jag gillade för musik och lyssnade på mellan 1990 och 1994 ungefär.
Här är min lista i Spotify.
Och nej, jag skäms inte ett dugg.
