1969

httpv://www.youtube.com/watch?v=6xhYk9PEmXA

1969 var ett bra år. För musik och drömmar. Vi pratade om första månlandningen och Woodstockfestivalen, Neil Armstrong och Jimi Hendrix. Filmen Easy Rider och scenversionen av Hair hade premiär. Vi drömde om frihet och en bättre värld, på moder Jord och ute i världsrymden, och det är bra näring för musik.

Spotifylistan för året 1969 är lång, men den är bred. Och jag hoppas den duger utan förklaringar.

1969 var också det år jag föddes. Jag heter Niclas Holmqvist, är alltså 40 år gammal (någon gång i april) och jobbar med kommunikation för Hyresgästföreningen och Sekwa förlag. När jag hinner skriver och jobbar jag för mig själv.

Min favoritperiod musikaliskt är senare delen av 80-talet, då när indie blev mainstream. Även om jag lyssnar på mycket annat också, stelnade tydligen min referensram något efter perioden 84-94. Industri och metal, svartrock och blippbloppsynth står högt i kurs.

Min topplista över spelade artister på last.fm toppas av My Bloody Valentine, Einstürzende Neubauten, Serj Tankian, Nine Inch Nails, Blue For Two, Killing Joke, Ministry, Portishead, Doktor Kosmos och OhGr. Andra ständigt återkommande favoriter är The Sisters Of Mercy, Fields Of The Nephilim, Nick Cave & The Bad Seeds, Dead Can Dance, Tool (med sidoprojekt), System Of A Down och hela Freddie Wadlings oeuvre.