En okritisk hyllning till Lars Bygdén

httpv://www.youtube.com/watch?v=Iko-cT9kOz0

Jag har känt Lars Bygdén sedan någon gång i mitten av tonåren. Vi var aldrig riktigt nära vänner, men han fanns där någonstans i närheten. Sådär lågmäld som han är höll han sig i bakgrunden.
Lars Bygdén hörde inte till dem som skrek högst, tog störst plats eller hade de vidlyftigaste planerna. Åtminstone talade han sällan om dem.
Lars var Lars. Tillbakadragen och lyssnande.

Han spelade i en massa olika band, mer eller mindre bra. Bäst minns jag – från den tiden – Magic Broom. Finns inte på Spotify men väl på Youtube. (Killen med filmkameran och det långa håret är ingen mindre än Arvid Lind, från Shades of Orange och Popsicle)

httpv://www.youtube.com/watch?v=vm-7yxWwm8U

Så flyttade han från stan, som så många andra med ambitioner. Och han gjorde något som först kändes främmande men senare så klockrent. Han startade bandet The Thousand Dollar Playboys tillsammans med ett gäng vänner från Sundsvall. Musik som doftade country och fick mig att för första gången i livet faktiskt gilla – ja just det – country.

httpv://www.youtube.com/watch?v=IlBTOiCdTjk

httpv://www.youtube.com/watch?v=uNzW7OLQU-c

Han spelade senare med flera mer och mindre kända musiker, men har på något sätt alltid lyckats hålla sig i bakgrunden. Hans gärning har alltid varit viktigare än hans person.
Under några år var det tradition att Lars Bygdén kom hem och spelade på Brandstation i Sundsvall under den stora hemvändarhelgen även kallad julen. Alltid fullsatt, alltid bra.

2006 släppte han sitt första soloalbum, Trading Happiness For Songs, som bland annat innehöll denna strålande duett med Ane Brun:

httpv://www.youtube.com/watch?v=KGaiogxAKts

Och nu är det dags igen. Nya albumet Family Feelings släpptes häromveckan. Det har fått lysande recensioner och själv fastande jag i en orgie av minnen, tårar och gåshud när jag lyssnade in mig på det.

Här kan du lyssna på Family Feelings.

Och här finns en lista med några av höjdpunkterna från tidigare album.