90-talstema: 1991

En okvalificerad bildlärare i mörkaste Småland.

1991 var ett märkligt år och spellistan blev en spretig historia. Lyssna på den här.

Året inleddes med de sista skälvande tonerna av 80-talets svartrock: Fields of the Nephilim lade av för första gången och gav ut en liveplatta. The Sisters of Mercy hade precis gett ut vad som skulle visa sig vara deras sista platta.

Jag gick en journalistkurs på folkhögskola i Kungälv och sände närradio. Nonsens blandat med musik jag gillade. Bestämde mig under tiden för att inte bli journalist. Aldrig i livet. Men det var kul att klippa magnetband och göra sidlayout på vaxat papper. En av mina kurskamrater hade dator, resten av oss skrev alla uppgifter på skrivmaskin. Min maskin gjorde alla gemena a röda.

Jag blev pappa för första gången i april. Trodde mig veta att förhållandet inte skulle hålla och bestämde mig för att inte klippa håret förrän det tog slut. I vilket fall så gillade hon långt hår på killar. Vi höll ihop i fyra år och håret hann bli rejält långt. 1994 klippte jag mig. Då hade jag även lyckats ge min son det enda jag egentligen lovat mig själv att aldrig ge mina barn. Förmånen att växa upp under skilsmässoförhållanden.

I maj 1991 spelade The Sisters of Mercy i Hultsfred Folkets Park. Den är fortfarande en av de allra bästa konserter jag sett.

Från 1991 och framåt blev jag stammis på rockfestivaler, främst Hultsfred och Roskilde. Eftersom jag sällan hade pengar till slentrianköp av skivor eller kabelmusik i teven var det framför allt festivalerna som gav tillfälle att smaka på ny musik. Ett grönbete som fyllde en mage som skrek efter ny musik under vinterhalvåret. Efter att nästan ha festat bort The Jesus and Mary Chain på Roskilde 1989 var jag noga med att inte blanda alkohol och musik. Här breddades min musiksmak utanför synth och svartrock.

Efter sommaren arbetade jag som okvalificerad bildlärare på högstadiet under ett läsår innan jag fick sparken (eller ”vi har bestämt oss för att inte förlänga din anställning”). Kollegorna antydde att det var besvärande att jag låg mycket närmare eleverna i ålder och intressen, och att jag hade dåligt inflytande på dem. Vilket antagligen var helt rätt. Det här var bibelbälte och det är inte ett dugg svårt att vara ett dåligt inflytande. Under perioden var jag långhårig och klädde mig i svart: lappade byxor, luvtröja, spetsiga boots och skinnjacka. Kollegorna skämdes ögonen ur sig på studiedagarna. När vi hade friluftsdag cyklade jag med eleverna istället för att köra efter dem i bil som de andra lärarna. Under bildlektionerna lät jag ungarna teckna till musik som Nine Inch Nails och Ministry, men var noga att blanda med Peer Gynt, Carmina Burana, listpop och visor. Under hösten släpptes Nirvanas ”Nevermind” och plattan gick varm under lektionstid och håltimmar. Jag visste inte mitt eget bästa, 22 år gammal.

Ett år senare hade jag tillräckligt med fart för att ta mig bort från skogarna, till Uppsala och universitetsstudier.

[myyoutubeplaylist hTWKbfoikeg, LRtQ1zuz0ts, 30H0mr_yY4I, U7eyENevPec, oiomcuNlVjk, waacof2saZw, YLYymz5onjc, wsdy_rct6uo, djI6rxG-CDw, GXCh9OhDiCI]