90-talstema: 1998

Jag sitter i en skruttig kall bil och åker någonstans dit jag inte vill åka.
Det är skog överallt.
Ingen horisont syns. Det gör den inte i Småland.
Jag tittar på radion. Vad är det med den? Hur blev det så här?
De mörka granarna susar förbi utanför och allt som strömmar ut ur högtalarna låter förfärligt.

Så minns jag 1998. Det är faktiskt det första jag kommer att tänka på.
Jag är 30 och jobbar som kulturredaktör på en tidning som närmast måste beskrivas som en krigszon. Inte så konstigt att munterheten hemma i min lägenhet heller inte direkt flödade. Det är åtminstone tydligt i efterhand, när jag går igenom de låtar jag spelade om och om igen. Men så var det också ett riktigt skitår.
Eller för att citera Elliott Smith, vars I Didn’t Understand jag antagligen spelade flest gånger det året: ”Trying to occupy space/What a fucking joke”.

Här är mitt 1998.

Mark Hollis
Elliott Smith
Billy Bragg & Wilco
Burt Bacharach & Elvis Costello
Neil Finn
Tori Amos
The Cardigans
Manic Street Preachers
Massive Attack
Bernard Butler
The Beautiful South
New Radicals
Garbage
The Divine Comedy
Pulp