Det här är den första delen i en serie inlägg där vi på Dagens Spotifylista delar med oss av musiken som präglade oss under vår uppväxt, våra tonår.
Jag försöker komma ihåg vad det var på de där kassetterna. Det är ett nytt årtionde. 1990-talet har dragit igång. Jag har flyttat och i det nya hyreshuset finns ett fotolabb i källaren. Där nere står jag, timme efter timme, och framkallar foton. I bandspelaren rullar ett antal band kväll efter kväll. Det är mest musik, men även klassisk studenthumor som Riskradion, Monthy Pythons Flying Circus, Birger Ballongen Bengtssons Bravader och ett Sveriges Radio-program där Anders Lundin blandar sketcher om proggtiden med klassisk proggmusik (Om någon har detta program inspelat, mejla mig på pellesten @ gmail com).
Cd-skivan har kommit men i vilket fall som helst är det fortfarande blandband som gäller. Det är ju mycket lättare att låna några skivor av en kompis eller granne och spela in skivorna än att köpa nytt. Och även om mycket av mina pengar då gick till Heta Vax på Möllegränden i Helsingborg var många skivor begagnade. Jag minns särskilt de jag köpte av HD:s musikrecensent som skaffade mig mitt första fotojobb. Han målade kanterna på skivorna med en grön spritpenna, för det ultimata ljudet.
Tillbaka i fotolabbet var det en blandning av 1960-, 70-, 80- och 90-tal. Det mesta med någon slags rockgrund – hårdrock, goth, progg. Mycket var politiskt, eller gick att tolka det så i alla fall. Det var bland annat Imperiet, Fiendens musik, Risken finns, Kal P Dal, Cornelis Wreswijk, Levellers, Sisters of Mercy, The Doors, Gasolin’ och Metallica. Metallica blev det allt mer sällan dock. De släppte sitt svarta album 1991 och där, på sommaren i London när jag hörde albumet de första gångerna, insåg jag att det inte längre var min grupp. De skulle slå igenom och hade slipat bort alla kanter. I stället var det Levellers som tog över. Där jag tidigare hade skrivit ett skolarbete om Metallica på högstadiet skrev jag mitt slutarbete i gymnasiet om Levellers och deras koppling till Englands politiska historia och nutid (nu dåtid). Samtidigt började dansmusiken slå sig in i mitt medvetande. Meat Beat Manifestos Satyricon gick varm från årsskiftet 1992–93.
Mitt i allt det här fanns naturligtvis den nya svenska punken med De lyckliga kompisarna och Strebers som starkast lysande stjärnor. Men det tar vi en annan gång (jag blir bara ledsen när jag tittar efter dem i Spotify). Vi kan väl nöja oss med att konstatera att jag dansade sönder mina glasögon dagen före högskoleprovet på en DLK-konsert 1993.
De här timmarna, kvällarna, månaderna jag spenderade i fotolabbet resulterade kanske inte i några historiska bilder men jag kan fortfarande återkomma till musiken och minnas både spännande och vemodiga ögonblick.
Jag avslutar spellistan på samma sätt som Danmarks Radios Det Elektriske Barometer avslutade söndagskvällen varje vecka, med Gasolin’s Som et strejf af en dråbe.
[myyoutubeplaylist 02Qdv55kLzY]
[myyoutubeplaylist tlgNudo-CmE]
[myyoutubeplaylist Q7C90sLh5Ok]
[myyoutubeplaylist IQt58w0pqE0]
- Du är religion Imperiet
- Cosmopolite Imperiet
- Battle fo the Beanfield The Levellers
- One Way The Levellers
- When You Don’t See Me The Sisters of Mercy
- Black Planet The Sisters of Mercy
- Om ja’ va’ en slashas / Jag vill leva fri Kal P Dal
- Ja’ kan li en regnig kväll Kal P Dal
- En spark rätt i skallen Fiendens musik
- Självkritik 1 Risken finns
- Öar i strömmen Risken finns
- Riders on the Storm The Doors
- Ghost Song The Doors
- This is My Life Gasolin’
- Som en strejf af en dråbe Gasolin’