httpv://www.youtube.com/watch?v=EBgmb_PBoLk&feature=related
Så här långt efteråt framstår det Jan Johansson gjorde fortfarande som oförklarligt. Så enkelt, så naturligt, men ändå så eget och omöjligt att efterlikna. Jag såg en bra dokumentär om honom på Svt för några år sedan, där någon sa: Man borde inte kunna höra vem det är som spelar bara på en ton som trycks ner på ett piano. Men när Jan Johansson spelar går det.
Det är ganska märkvärdigt. Och de här inspelningarna tycker jag extra mycket om.
Lyssna på låtarna i Spotify.