Mellanlägeslistan

httpv://se.youtube.com/watch?v=JFnGdV4yqck

Det är alla mellanlägen som är svåra.

I en värld där så många artister satsar på att vara bäst i världen på att vara ledsnast, gladast, hippast, coolast, snyggast, sexigast, dansantast, hårdast, plastigast, konstigast, ja, vad det nu kan vara, blir det naturligt nog de som rör sig i gråzonerna som kan förmedla något som fäster, som betyder något.

Livet är sällan svart-vitt, men ofta nog grått. Som Tracey Thorn sjunger i dagens mellanläges-lista: Now I need that feeling, I’m reaching for that feeling, hands up to the ceiling. Hon är inte jätteledsen, men hon skulle vilja vara jätteglad. Miljoner människor kan känna igen sig, varje dag. I mellanläget skapade hon en av sina mest gripande låtar.

Jag vet inte, det kanske är något kemiskt, men jag märker att jag alltid fastnar för mellanläget hos kompositörer. Andra, med annorlunda ämnen som susar runt i deras huvuden, kanske gör andra val. För antagligen har det just med kemi att göra. Vi väljer musik för att passa våra interna syften.

Resten av mellanlistan består av Jon Brion, Mary Coughlan, Nancy Wilson (faktiskt hon från hiskeliga Heart, hur tokigt det än verkar), Bajafondo & Costello, Mark Mothersbaugh, Lindsey Buckingham, the bird and the bee och Brian Eno. Lyssna på allt i Spotify här.

På videon ovan sitter Lindsey Buckingham och spelar på en liten gitarr på golvet i sitt hotellrum. Det är väldigt fint och som den typiske mellanlägesmänniska han är, går det inte riktigt att avgöra om han är ledsen, melankolisk, arg eller bara nyktert tillbakablickande.