Cold War

Lyssna på låtarna i Spotify.

  • Cold War Janelle Monae
  • Open Heart Surgery Beth Ditto
  • I Wanna Be Your Telephone (Tiga Party Like it’s 19909 remix) Jamie Lidell
  • 1999 Prince
  • This Is My Night Chaka Khan
  • Indestructible Robyn
  • The Last Dance (Danny Byrd Remix) Clare Maguire
  • Night Life Scissor Sisters
  • Give Me Your Love Florrie
  • Synchronize feat. Jarvis Cocker Discodeine
  • Jerome Lykke Li

Lyssna på låtarna i Spotify.

90-talstema: 1992

I dag gästas Dagens Spotifylista av Kal Ström från dagensskiva.com.

Så här i efterhand blir en lista över vad jag lyssnade på 1992 ganska skev. Musik hade ett så mycket större relativt värde då, rent monetärt, än det har nu. Och min budget var starkt begränsad. Skivor jag köpte behövde väljas med stor omsorg och de jag valde spelades länge. Så länge att 1991 säkert är en större del av det jag faktiskt lyssnade på under 1992 än skivor som faktiskt släpptes under 1992.

Men det här är ändå ett tidsdokument över tiden för mig. Och de olika artisterna för in mig på olika minnesbanor.

Jag har alltid haft en ganska rörig smak, som passar dåligt för recommended if you like-tjänster. Jag glider gärna mellan musikaliskt snygga En Vogue via heroinstinna Alice in Chains till en finballad från R.E.M. Jag skulle kunnat välja helt andra låtar från de här skivorna, men de var viktiga för mig.

En Vogue var en del av min musiksmak jag knappt utforskat då. Jag hade alldeles för få influenser. Det var lättare att vara tonårskille och lyssna på Alice in Chains. Särskilt under den tiden när allt klumpades ihop till grunge.

Automatic for the People var en skiva jag lyssnade på under många långa sena kvällar och nätter. Mitt minne säger att den är lite smetig, men så fort jag faktsikt lyssnar för att kontrollera har den mest åldrats med värdighet. Nightswimming älskade jag.

Panteras Walk var vid den här tiden bara en låt för mig, riffet är helt oemotståndligt. Det var inte förrän Strenght Beyond Strength som jag föll fullständigt för Pantera och de tog sig in bland mina favoriband.

Rage Against The Machine fick jag av MTV. Det var på den tiden när Kanye West inte behövde skämta om att MTV spelade musik. Så här låter grinigt tonårsrum. Det är en skiva jag spelat så mycket att plastbiten lider av materialtrötthet.

RATM läckte över till mina första trevande steg mot hiphop och The Predator. De minnena luktar sommar och asfaltsbasket. (Vilket ju egentligen betyder att det här är musik jag mest lyssnade på 1993, men vi struntar i det nu — den släpptes ju 1992.)

Prince hade inte bytt bort sitt namn ännu, även om det var på den här skivan (som motsägelsefullt inleddes med My Name is Prince) som symbolen tog över. Skivan är långt ifrån en av hans bättre, ens från den sena perioden, men den har några riktigt bra låtar jag inte skulle vilja vara utan.

Leonard Cohen fick jag genom min mamma. Det var ganska jobbigt då och jag var verkligen tagen av den. Vi pratar inte mer om det, OK? Så här i efterhand kan jag ju konstatera att det är ganska fint. Mamma lyssnade på Lill Lindfors och lite dansband under min uppväxt. Här möttes vi av någon anledning som nästan är svårare att förstå från hennes synvinkel. Och när jag lyssnar på texterna kanske jag borde börja fundera mer över var hon befann sig då egentligen.

Men om jag bara ska utnämna två saker från 1992 att ta med mig blir det dels Ministrys Psalm 69 (eller vad vi nu ska betitla den där skivan som) och Blind Melons Sleepyhouse.

Psalm 69 var en chock första gången jag hörde den. Det var så hårt att jag kände det som ett slag i ansiktet. Men jag återvände fascinerat ända tills jag vande mig vid snärten. Jag hade aldrig hört något liknande och kommer antagligen aldrig få samma känsla som då. Jag uppfattade det som en ogenomtränglig vägg av ljud. En snabbhet som var omöjlig att spjälka. Nu känns det inte så extremt längre, men jag kan fortfarande minnas känslan. Nu är det bara en grym skiva.

Och sist måste jag välja låten som innehåller de bästa 30 sekunderna från 1992. Om man minns en låt från Blind Melons självbetitlade skiva är det kanske bi-låten. Men mellan 2:10 och 2:40 på Blind Melons Sleepyhouse pågår några av de bästa 30 sekunderna någonsin. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag får fortfarande rysningar av vällust när jag lyssnar.

Listan är dock ordnad annorlunda för bättre flyt.

Allra sist måste faktiskt åtminstone en länk bifogas till M.I.A.s fråga läggas till en lista om hur läget var ’92. Det bara är så.

Lyssna på låtarna i Spotify.

Tidigare 92-listor:

80-talstema: 1986

1986 är ett mellanår, som jag har förvånande få minnen ifrån. Jag vet att jag inte mådde så speciellt bra under den här tiden, detta första året på gymnasiet. Jag hade visserligen flickvän i Billeberga, men det var aldrig allvarligt menat från någon av oss. Nya klasskamrater som jag med få undantag inte kände mig bekväm med. Men det var också allsång till Niels Jensens Kungarna Krigar på båten mellan Helsingborg och Helsingör, sött vitt vin och nattklubbar i Helsingborg, även om vi på den tiden kallade det för “disco”. Det var för stora mängder billig folköl på golfbanan, där jag var den ständiga beer-caddien och det var Mexikansk Kebab(!) som standard på trötta söndagar. Det roliga med mexikansk kebab är att det var salladen som var stark, så oerhört stark dessutom.

Det är svårt att undvika det där mordet i Stockholm sent i februari. Inget blev sig väl riktigt likt efter den natten. Dan Hylander sjöng i “Om än biten av frosten”: “Under hot gick vi samman allt närmre, och såg vår oskuld förblöda i rännstenen bredvid“.

Tidningarna Schlager och Ritz slogs ihop till Slitz i mitten på 80-talet, och jag läste dem oftast från pärm till pärm. Alla jag kände hade full koll på the Coca Cola Eurochart top 50 på Music Box/SuperChannel och det var i stort sett den listan som DJ:n på Strandpaviljongen spelade på fredagarna.

Varken Kungarna Krigar eller Om än biten av frosten finns på spotify, men det gör dessa fräsiga bitar:
Hela listan
Eldkvarn – En kärlekshistoria
Prince & the Revolution – Kiss
Disneyland After Dark – Jonnie
The Smiths – Bigmouth Strikes Again
Owen Paul – My Favourite Waste of Time
ELO – Calling America
Elvis Costello – Brilliant Mistake
the Triffids – Chicken Killer
The Smiths – Panic
The Housemartins – Happy Hour
Madonna – Papa Don’t Preach
Imperiet – Saker som hon gör
Bangles – Manic Monday
Rod Stewart – Here To Eternity
Iggy Pop – Real Wild Child
Elvis Costello – I Want You

1992 enligt mymlan

Eftersom Pelle, Anders och Kal gjort listor som berättar vad de lyssnade på 1992 ville inte jag vara sämre.
Men när jag satte igång visade det sig att 1992 är som ett svart hål i min musiklyssning. Det jag hade för mig att jag lyssnade på då visade sig inte sällan vara gjort 1993 eller i vissa fall 1994. Minnet sviker alltså.
Min lista blev därför inte strikt 1992, däremot är det musik som säger en del om ungefär vad jag gillade för musik och lyssnade på mellan 1990 och 1994 ungefär.

Här är min lista i Spotify.
Och nej, jag skäms inte ett dugg.

Covers som blivit original

httpv://www.youtube.com/watch?v=LU71S6FQM-w

httpv://www.youtube.com/watch?v=CCng2A4r1mE

Förra veckan publicerade vi en lista med covers som blivit original. Då fick vi en massa tips på fler låtar från er läsare. Här kommer den listan, tillsammans med några låtar vi valt ut.

Här är bland annat

  • Bruce Springsteens version av Tom Waits Jersey Girl,
  • The Clashs version av Junior Murvins Police and Thieves,
  • Flying Pickets version av Yazoos Only You,
  • Sinead O’Connors version av Princes Nothing Compares 2 U.
  • Tack Jonas Nordström för låtarna ovan.
  • Ebba Gröns version av Blå Tågets Den ena handen vet vad den andra gör,
  • Jimi Hendrix version av Bob Dylans All Along the Watchtower,
  • David Bowies version av Iggy Pops China Girl,
  • Ammi Stewarts version av Eddie Floyds Knock on Wood,
  • U2 och Green Days gemensamma version av The Skids The Saints are Coming,
  • Mariah Careys version av Badfingers Without you,
  • Håkans Hellströms version av Mats Paulsons Visa vid vindens ängar,
  • Tack Ola för låtarna ovan.
  • Marvin Gayes version av The Miracles I Heard It Through The Grapevine,
  • Aretha Franklins version av Otis Reddings Respect,
  • Chaka Khans version av Princes I Feel For You,
  • Tack Lamont Dozier för låtarna ovan.
  • Anthrax version av Joe Jacksons Got the time (tack Mats),

Lyssna på låtarna i Spotify.

I regnbågens alla färger

httpv://www.youtube.com/watch?v=AFVlJAi3Cso

httpv://www.youtube.com/watch?v=ts9r0QHuFHw

Jag har knåpat ihop en lista vars låtar inte har något annat gemensamt än att de har färger i låttitlarna. Det är blå måndag, gröna ögon och gul snö i en enda röra.

Lyssna på listan här.