Mitt Hultsfred

I veckan meddelades det att Hultsfredsfestivalen ställer in i år och troligen går i konkurs. Nu har det väl hänt förr att kulturinstitutioner har gått i konkurs för att sedan återuppstå men det här kan ändå vara ett passande tillfälle att summera mina egna år på festivalen. Rollins Band @ Hultsfredsfestivalen 1993 Jag satsade hårt och körde tre festivaler vardera i rad på Hultsfred och Roskilde mellan åren 1992 och 1995. Hultsfred blev först ut 1992 eftersom jag hade turen att med hjälp av en vapenvägrarkompis i Målilla vars hela familj ställde upp frivilligt på festivalen lyckades få jobba som alltiallo på Estraden, scenen som jag sedan det trott hette Argus-scenen. Sista året, 1995, valde jag att bara gå på Roskilde eftersom jag bestämt mig att det var den bästa festivalen. Varför vet jag inte riktigt egentligen. Det handlade väl säkert om positionering (Roskilde var tuffare och mer kontinentalt) men framförallt var det fler och större band i Danmark. Pelle @ Hultsfredsfestivalen 1994 Festivalerna var för mig väldigt strukturerade. På den tiden drack jag ingen alkohol och gick stenhårt in för att se så många band som möjligt. Mycket tid lades ner på att läsa igenom alla program, kryssa för alla intressanta spelningar och sedan välja vinnarna vid scenkrockarna, vilka naturligtvis var många. (Till viss del liknade det här säkert det inställning som jag hade inför Hobbex-katalogen och liknande trycksaker när jag var liten.) Något som problematiserade urvalet var att jag redan då var galet genreöverskridande i mitt lyssnande och gärna gick på allt från hardcore till techno via konceptuell teatermusik. Av någon anledning hade jag bara med mig kameran till Hultsfred, aldrig till Roskilde. Och en annan sak som är tråkig är att jag plåtade konsekvent mycket färre konserter varje år (fast bättre bilder tack och lov).

1992

Borås Energi @ Hultsfredsfestivalen 1992 Absoluta favoriterna första året är första årets galna överraskning i form av noiserockarna Borås Energi, vars platta i dag är nästan helt omöjlig att hitta. De hade en fantastisk sättning av en trummis och två basister (varav en gav ifrån sin gutturala läten och skrik när det passade). Det svängde något alldeles galet live och publiken som bestod av folk som passerade tältet och drogs in för att höra vad det här var för något galet oväsen som ljöd på scenen röjde järnet.

Höjdpunkten var annars att se Levellers live. Ett band som jag nördigt nog lyckades skriva en specialarbete om som avslutning på gymnasiet. Extra roligt var det också att få se Teddybears röjiga spelning i lilla Stora Dans. Ett band jag aldrig hört talas om tidigare.

Annat bra som jag såg var: Die Krupps, Dismember, Docenterna, ORO, poeten/författaren Roland Vila, hjältarna i Sator, Urban Dance Squad och fantastiska finska vildhjärnorna i Waltari. Bland de jag missade, eller i alla fall inte kommer ihåg att jag såg, fanns tyvärr Blue For Two.

1993

Sick of it all @ Hultsfredsfestivalen 1993 Inser nu att jag inte kommer ihåg så mycket av vad jag såg eller inte såg så ta följande med en nypa salt. Bland annat kommer jag inte ihåg om jag såg den stora brittiska dansrockinvasionen med Jesus Jones och Carter the Unstoppable Sex Machine. Andra året såg jag naturligtvis mycket mer än jag plåtade, men jag missade naturligtvis också en hel del. Bland annat tror jag att Front 242 fick ge vika för något annat på schemat. Annat bra som jag såg: antifascisterna i Blaggers ITA, politikerna i Consolidated, nybildade Dia Psalma, Entombed, Hedningarna, favoriten Rollins Band, The Shamen (eller valde jag bort dem?), veteranerna i Sick of it all, Therapy?, älskade Stefan Sundström & Apache och självklart var jag tvungen att se uppseendeväckande The Jim Rose Circus Sideshow. Bland de jag missade, eller i alla fall inte kommer ihåg att jag såg, fanns: Bob Hund, Front 242, Pouppée Fabrik och Souls.

1994

Refused @ Hultsfredsfestivalen 1994 Det stora hardcoreåret. Mest obegripligt var antagligen att jag slentriandissade Bob Hund när de spelade på Pampas som pretentiöst trams. Det ångrade jag när jag fem år senare upptäckte bandets storhet. Största upptäckten var brittiska hardcoreraggabandet Dub War, som släppte två fantastiska singlar innan de skrev kontrakt med Earache och blev tråkiga och utslätade. Största upplevelsen var otvivelaktligen att se ORO:s stora teatrala uppsättning av filmmusiken till Metropolis. Bäst namn hade onekligen Iodine Jupiter & Hororna från Helvetet. Annat bra som jag såg var: Biohazard, Oyster Band, Charta 77, De lyckliga kompisarna, Cop Shoot Cop, Slapshot, Ignite, Lucky People Center, Big Fish, Refused. Bland de jag missade, eller i alla fall inte kommer ihåg att jag såg, fanns: Sort Sol (hur kan jag ha missat dem?!), Fun-da-mental och all ny svensk hiphop.

Avslutningsvis har jag satt samman en enkel spellista med tidstypiska låtar från flera av banden.

  • The Levellers One Way
  • Die Krupps Battery
  • Docenterna Varm öl och kalla element
  • Sator We’re Right You’re Wrong
  • Urban Dance Squad Fast Lane
  • Waltari Vogue
  • Hedningarna Kruspolska
  • Henry Rollins Tearing
  • Shamen Ebeneezer Goode
  • Sick of it All Just Look Around
  • Therapy Teethgrinder
  • Stefan Sundström & Apache Fan i båten
  • Dub War Mental
  • Biohazard Five Blocks To The Subway
  • Oyster Band When I’m Up I Can’t Get Down
  • Cop Shoot Cop Relief
  • Lucky People Center Sundance
  • Refused Pump The Brakes

Lyssna på låtarna i Spotify.

Neo-shamanism

Lyssna på låtarna i Spotify.

  • Antiloop Beauty And The Beast (‘96 Remix)
  • Shamen Re: Evolution (BTP vs. Shamen Vox) [Edit]
  • Shamen Boss Drum (Beatmasters Tribal Buzz)
  • Spacetime Continuum, Terence McKenna Archaic Revival
  • Spacetime Continuum, Terence McKenna Speaking in Tongues
  • Yopo Tribute To Tim Leary
  • Qlap Went Mental In Mexico
  • Doof Lets Turn On
  • Navajo Lets Fungaz
  • Celtic Cross Stargate Avalon
  • Space Tribe, Olli Wisdom Atomic Pow Wow
  • Pete Namlook, Mixmaster Morris Hymn
  • Eat Static Prana
  • Shpongle A New Way To Say Hooray!

Lyssna på låtarna i Spotify.

Men kom ihåg: Never trust a junkie.

Här var Pelle 1992

Efter att jag publicerade min lista Where Were U In ‘92? skapade Anders en lista som svar på den där han försökte beskriva var han befann sig musikaliskt det året. Kal Ström följde snabbt upp med sin lista.

Det lustiga var att min ursprungliga lista inte handlade så mycket om var just jag befann mig det året, och mycket av musiken är ju ny. Men jag har ju aldrig backat för lite nostalgi så här kommer min lista över var jag befann mig musikaliskt 1992.

Som vanligt har jag valt en låt per artist, inga covers, inga remixer och det ska vara låtar som gavs ut det året (därför inget med Sister of Mercy bland annat). Och jag har naturligtvis försökt välja bara de låtar jag verkligen lyssnade på det året, inte det jag upptäckte senare, men det är ju alltid svårt att komma ihåg.

Eftersom Spotify är Spotify blir det en något osann lista eftersom all svensk punk och hardcore från den tiden saknas. Så borta från listan är bland annat Sista supen med 23 till, Dricka sprit och hålla käften med De lyckliga kompisarna och Lust med Johan Johansson.

Hela 90-talslistan finns här, och jag har försökt välja andra låtar än på den listan.

Lyssna på låtarna i Spotify.

  • Rage Against The Machine Killing In The Name
  • Alice In Chains Down in a hole
  • Faith No More Midlife Crisis
  • Biohazard Shades of grey
  • Ministry Scarecrow
  • Godflesh Spite
  • Peace Love & Pitbulls (I’m The) Radio King Kong
  • Skinny Puppy Killing Game
  • The Disposable Heroes of Hiphoprisy Language of Violence
  • Einstürzende Neubauten 12305 (Te Nacht)
  • Del Amitri The First Rule Of Love
  • Helmet Unsung
  • Therapy? Nausea
  • Rollins Band You Didn’t Need
  • Sator Bound to be Good
  • Bad Religion Generator
  • Shamen Boss Drum
  • Meat Beat Manifesto Mindstream
  • The Orb Blue Room

Lyssna på låtarna i Spotify.