Fading Like A Dream

Lyssna på låtarna i Spotify.

  • Fading Like A Dream Fleshquartet
  • Walk Fleshquartet, Stina Nordenstam
  • Jag kan ro Fläskkvartetten
  • Tears In The Rain Cortex
  • Drömmande vi Fläskkvartetten
  • Wake Up ! Fleshquartet De-Mix Baxter
  • Cool Shoes The Leather Nun
  • Du Är Mitt Morfin Freddie Wadling
  • Ballerina Fleshquartet
  • I Can Dig You When I Smoke My Cigarette Fleshquartet

Lyssna på låtarna i Spotify.

90-talstema: 1991

IMG_0129

En okvalificerad bildlärare i mörkaste Småland.

1991 var ett märkligt år och spellistan blev en spretig historia. Lyssna på den här.

Året inleddes med de sista skälvande tonerna av 80-talets svartrock: Fields of the Nephilim lade av för första gången och gav ut en liveplatta. The Sisters of Mercy hade precis gett ut vad som skulle visa sig vara deras sista platta.

Jag gick en journalistkurs på folkhögskola i Kungälv och sände närradio. Nonsens blandat med musik jag gillade. Bestämde mig under tiden för att inte bli journalist. Aldrig i livet. Men det var kul att klippa magnetband och göra sidlayout på vaxat papper. En av mina kurskamrater hade dator, resten av oss skrev alla uppgifter på skrivmaskin. Min maskin gjorde alla gemena a röda.

Jag blev pappa för första gången i april. Trodde mig veta att förhållandet inte skulle hålla och bestämde mig för att inte klippa håret förrän det tog slut. I vilket fall så gillade hon långt hår på killar. Vi höll ihop i fyra år och håret hann bli rejält långt. 1994 klippte jag mig. Då hade jag även lyckats ge min son det enda jag egentligen lovat mig själv att aldrig ge mina barn. Förmånen att växa upp under skilsmässoförhållanden.

I maj 1991 spelade The Sisters of Mercy i Hultsfred Folkets Park. Den är fortfarande en av de allra bästa konserter jag sett.

Från 1991 och framåt blev jag stammis på rockfestivaler, främst Hultsfred och Roskilde. Eftersom jag sällan hade pengar till slentrianköp av skivor eller kabelmusik i teven var det framför allt festivalerna som gav tillfälle att smaka på ny musik. Ett grönbete som fyllde en mage som skrek efter ny musik under vinterhalvåret. Efter att nästan ha festat bort The Jesus and Mary Chain på Roskilde 1989 var jag noga med att inte blanda alkohol och musik. Här breddades min musiksmak utanför synth och svartrock.

Efter sommaren arbetade jag som okvalificerad bildlärare på högstadiet under ett läsår innan jag fick sparken (eller “vi har bestämt oss för att inte förlänga din anställning”). Kollegorna antydde att det var besvärande att jag låg mycket närmare eleverna i ålder och intressen, och att jag hade dåligt inflytande på dem. Vilket antagligen var helt rätt. Det här var bibelbälte och det är inte ett dugg svårt att vara ett dåligt inflytande. Under perioden var jag långhårig och klädde mig i svart: lappade byxor, luvtröja, spetsiga boots och skinnjacka. Kollegorna skämdes ögonen ur sig på studiedagarna. När vi hade friluftsdag cyklade jag med eleverna istället för att köra efter dem i bil som de andra lärarna. Under bildlektionerna lät jag ungarna teckna till musik som Nine Inch Nails och Ministry, men var noga att blanda med Peer Gynt, Carmina Burana, listpop och visor. Under hösten släpptes Nirvanas “Nevermind” och plattan gick varm under lektionstid och håltimmar. Jag visste inte mitt eget bästa, 22 år gammal.

Ett år senare hade jag tillräckligt med fart för att ta mig bort från skogarna, till Uppsala och universitetsstudier.

Remix Karin Knife

Lyssna på låtarna i Spotify.

  • Fever Ray When I Grow Up (Bassnectar Remix)
  • The Knife We Share Our Mothers Health (Trentemoller Remix)
  • Fever Ray Seven (Marcel Dettmann’s Voice In My Head)
  • Fever Ray Triangle Walks (Allez- Allez Remix)
  • The Knife Heartbeats (Rex The Dog Remix)
  • Fever Ray Triangle Walks (Rex The Dog Edit)
  • The Knife Marble House (Booka Shade’s Polar Light Dub)
  • Stina Nordenstam Parliament Square (The Knife Remix)
  • Fever Ray If I Had A Heart
  • Fever Ray When I Grow Up (Scuba’s High Up mix)
  • Jenny Wilson Let My Shoes Lead Me Forward (The Knife Remix)
  • Fever Ray If I Had A Heart (Familjen Remix)
  • Fever Ray Seven (Seth Troxler remix)
  • Fever Ray Triangle Walks (Spektre Vocal Mix)
  • Mari Boine Where did all our colours go? (The Knife Remix)
  • Fever Ray When I Grow Up (We Grow Apart Vocal Version By Pär Grindvik)
  • Fever Ray Triangle Walks (Tora Vinter Remix)
  • Hird Keep You Kimi (The Knife Remix)

Lyssna på låtarna i Spotify.

Sverige 1993

httpv://www.youtube.com/watch?v=ljFDgUL88Vw

Året 1993 är knappast ett år som går till historien när det gäller skivsläpp.
Men i Sverige gjordes några plattor som är värda att minnas och rota fram då och då. Jag har gjort en liten lista med de enligt mig bästa låtarna från Atomic Swings “A car crash in the Blue”, Olle Ljungströms “Olle Ljungström”, Stars on Mars “Poster” Rebecka Törnqvists “A night like this”, Fläskkvartettens “Flow”, och Stefan Sundströms “Håhåjaja”.

httpv://www.youtube.com/watch?v=WkqKX73Qi0E

httpv://www.youtube.com/watch?v=5sFqQy_fwIY

Album som alla gick varma hemma i min vindsvåning det året.
Här är listan på Spotify.

Tipsa gärna i kommentarerna om andra komihågvärda album från 1993!

httpv://www.youtube.com/watch?v=FTZADkpgwno

1969: the covers

Det här är en uppföljare till gårdagens lista. Många bra (eller, ja, kul) covers har gjorts på låtar från listan.

Här har jag samlat några av dem.

Einstürzende Neubauten gjorde Lee Hazlewoods låt “Sand” på Halber Mensch 1985 och spelade den även live. Här följer två versioner, en från runt 1985 och en från 1990. Skillnaderna dem emellan visar även på Neubautens utveckling. Lite lugnare, lite mer nyanserade.

httpv://www.youtube.com/watch?v=-KrL0QLaCAk

httpv://www.youtube.com/watch?v=znubGHJm5ag

Jane’s Addiction och Ice-T/Body Count spelade in en version av Don’t Call Me Nigger, Whitey som känns väldigt 90-tal. Gene Harris version känns väldigt 70-tal.

httpv://www.youtube.com/watch?v=oH-JPaue9jA

PS. Hippien Neil från tv-serien The Young Ones (tidigt 80-tal) släppte Neil’s Heavy Concept Album 1984 med en cover på Hole in my shoe. Jag har singeln.

httpv://www.youtube.com/watch?v=YB0UZN83N-w

People are strange

httpv://www.youtube.com/watch?v=old6xeBVIfw

Jag har älskat The Doors sen jag var femton. Då var Jim Morrison redan död sedan länge, men musiken lever än. Ja jävlar. Och Den lever vidare i covers också.

Lyssna här på People are Strange – en låt, fem varianter.

I regnbågens alla färger

httpv://www.youtube.com/watch?v=AFVlJAi3Cso

httpv://www.youtube.com/watch?v=ts9r0QHuFHw

Jag har knåpat ihop en lista vars låtar inte har något annat gemensamt än att de har färger i låttitlarna. Det är blå måndag, gröna ögon och gul snö i en enda röra.

Lyssna på listan här.